Förlossningen
Jag tänkte starta denna blogg med dunder och brak...nämligen med min förlossningsberättelse. Det är något jag verkligen vill skriva ner då jag vet att minnet är bra men kort. Och det var ju faktiskt då allt började, livet med Bill.
Detta är som sagt en blogg som är till för vår familj att kunna gå tillbaka till när Bill har blivit större och jag tänker också att det är roligt om Bill någon gång får ett syskon, då kan vi alltid vara lite mer förberedda eftersom vi kan gå tillbaka till den här bloggen och se... när var det egentligen som Bill började få tänder etc.
Men dåså, då kör vi med första inlägget EVER!
Den 4:e augusti har jag gått 9 dagar över tiden och börjar bli riktigt less på att vara gravid.
Jag, Magnus, syster Moa och kompis Linus skulle grilla på balkongen på vår nya elgrill. Moa och Linus sitter i vardagsrummet, jag och Magnus sitter på balkongen och ska precis lägga på köttet. Vi hinner lägga på en köttbit när jag plötsligt känner att det kommer något i mina trosor. Min första tanke var "nu får jag mens" för det var exakt så det kändes, men jag ställer mig upp och känner hur det bara sipprar vatten ur mig.
I extas springer jag in till Moa och Linus och skriker "KOLLA mitt vatten går!", så medan jag springer in på toa så torkar moa upp mitt fostervatten från golvet, Linus sitter i chock i soffan och Magnus ringer till BB.
Det roligaste var när Magnus ringer och jag hör från toan hur han säger i telefonen "måste vi åka in nu? Vi har precis lagt köttet på grillen" hahaha. Vi fick äta först eftersom jag inte hade ont och det var den konstigaste middagen någonsin, där satt jag med handduk mellan benen och visste att inom 2 dygn så kommer han äntligen, våran Bill.
Men vi åkte in runt 20:00 på kvällen för undersökning, men eftersom jag inte hade värkar så var det bara att åka hem igen och vi fick en ny tid till dagen efter kl.10:00 för nästa undersökning.
Detta är som sagt en blogg som är till för vår familj att kunna gå tillbaka till när Bill har blivit större och jag tänker också att det är roligt om Bill någon gång får ett syskon, då kan vi alltid vara lite mer förberedda eftersom vi kan gå tillbaka till den här bloggen och se... när var det egentligen som Bill började få tänder etc.
Men dåså, då kör vi med första inlägget EVER!
Den 4:e augusti har jag gått 9 dagar över tiden och börjar bli riktigt less på att vara gravid.
Jag, Magnus, syster Moa och kompis Linus skulle grilla på balkongen på vår nya elgrill. Moa och Linus sitter i vardagsrummet, jag och Magnus sitter på balkongen och ska precis lägga på köttet. Vi hinner lägga på en köttbit när jag plötsligt känner att det kommer något i mina trosor. Min första tanke var "nu får jag mens" för det var exakt så det kändes, men jag ställer mig upp och känner hur det bara sipprar vatten ur mig.
I extas springer jag in till Moa och Linus och skriker "KOLLA mitt vatten går!", så medan jag springer in på toa så torkar moa upp mitt fostervatten från golvet, Linus sitter i chock i soffan och Magnus ringer till BB.
Det roligaste var när Magnus ringer och jag hör från toan hur han säger i telefonen "måste vi åka in nu? Vi har precis lagt köttet på grillen" hahaha. Vi fick äta först eftersom jag inte hade ont och det var den konstigaste middagen någonsin, där satt jag med handduk mellan benen och visste att inom 2 dygn så kommer han äntligen, våran Bill.
Men vi åkte in runt 20:00 på kvällen för undersökning, men eftersom jag inte hade värkar så var det bara att åka hem igen och vi fick en ny tid till dagen efter kl.10:00 för nästa undersökning.
Kl 02:00 så vaknar jag av riktig mensvärk och jag förstod att nu börjar det. Jag började klocka värkarna och visste att det skulle vara runt tre värkar inom tio minuter. Men dom kom väldigt oregelbundet hela natten så jag satt hemma och kämpade med värkar tills vi skulle tillbaka till sjukhuset på kontroll kl.10:00.
Vi kom dit och jag kunde knappt gå då jag hade så ont, trots det så ville barnmorskan att vi skulle åka hem igen då hon såg att värkarna kom oregelbundet. Men som tur var så precis när hon skulle ta bort remmen från magen så fick jag en värk och hon stannade upp. Hon såg hur ont jag hade det och hon väljer att undersöka mig i alla fall... "men lilla gumman du är ju öppen 4cm! Där höll jag på att vara riktigt taskig mot dig". Tack å lov för den där värken som kom i sista sekund!
Jag fick ett rum och den sjukaste dagen i mitt liv satte igång på riktigt.
Jag började med att ta ett bad för att se om det kunde lindra smärtan till en början innan jag gick över till "riktiga grejer" hehe. Men det gick rätt snabbt tills jag kände att näe.. det räckte inte riktigt för den smärtan jag hade där och då.
Vi tog in lustgasen och provade på den, vilken grej alltså! Utan den skulle jag inte vilja gå igenom en förlossning.
Efter badet fortsatte jag med lustgas, Magnus fick massera mig samtidigt som Moa spelade bra musik. Låten som hela den här dagen bygger på är Anything can happen med Ellie Goulding. Men tillslut gör det så ont att jag ber om epidural.
Det tar en/en och en halv timme tills doktorn kom och satte in den (det här minns inte jag då jag va hög på lustgas) hehe. Men har fått det berättat efteråt att när barnmorskorna sa att det var den bästa narkosläkaren som satte i den och att jag skulle vara glad för det så gjorde jag bara rockn´roll tecken medan jag andades in mer lustgas. När den kickade in så kunde jag äntligen slappna av och ta en tupplur innan det var dags för att äta och få i mig mer energi.
Moa uppdaterade min familj under hela förlossningen. Väldigt kul att läsa i efterhand.
Jag hade värkar medan jag låg på rygg i gynposition, stående, sittande och liggandes på sidan. Men tillslut när klockan slog 16:00 så kände jag att nu jäklar pressar det neråt mot anus, jag måste bajsa!
Men jag hade läst på lite och förstod att näe, det är inte bajs, det är bebis. Så det var bara att ta gynposition (barnmorskans önskan då dom tydligen ser bäst då) och börja krysta.
Helvete vad ont det gör och vilken kraft man måste ha!
Ja jäklar vad häftigt det var ändå, han som hade legat i min mage och växt i 9-10 månader låg nu på mitt bröst och skrek.
Efteråt åkte Moa på fest med Linus som hämtade upp henne (haha måste ha varit hennes sjukaste dygn någonsin) och vi åt middag, myste med Bill och tog in på vårdhotellet på sjukhuset. Dagen efter gick vi på standardundersökning med Bill, allt såg bra ut så det var bara att åka hem. Absurt att ställa ner honom i hallen i sitt babyskydd.
Bill Arne Veikko Laine
Kom till världen 20170805
kl.17:00
3470g
49cm
Efter badet fortsatte jag med lustgas, Magnus fick massera mig samtidigt som Moa spelade bra musik. Låten som hela den här dagen bygger på är Anything can happen med Ellie Goulding. Men tillslut gör det så ont att jag ber om epidural.
Det tar en/en och en halv timme tills doktorn kom och satte in den (det här minns inte jag då jag va hög på lustgas) hehe. Men har fått det berättat efteråt att när barnmorskorna sa att det var den bästa narkosläkaren som satte i den och att jag skulle vara glad för det så gjorde jag bara rockn´roll tecken medan jag andades in mer lustgas. När den kickade in så kunde jag äntligen slappna av och ta en tupplur innan det var dags för att äta och få i mig mer energi.
Moa uppdaterade min familj under hela förlossningen. Väldigt kul att läsa i efterhand.
Jag hade värkar medan jag låg på rygg i gynposition, stående, sittande och liggandes på sidan. Men tillslut när klockan slog 16:00 så kände jag att nu jäklar pressar det neråt mot anus, jag måste bajsa!
Men jag hade läst på lite och förstod att näe, det är inte bajs, det är bebis. Så det var bara att ta gynposition (barnmorskans önskan då dom tydligen ser bäst då) och börja krysta.
Helvete vad ont det gör och vilken kraft man måste ha!
Jag krystade i en timme och Bills huvud åkte ut och in hela tiden vilket var riktigt irriterande. Så det slutade med att jag skrek att jag inte orkade mer, så efter en timme klippte dom mig (kändes inte då dom klippte mitt i en värk) och Bill kom ut med en rasande fart.
Jag måste säga att jag inte kände en stor kärlek när han kom upp på bröstet. Jag var mest i chock och visste inte riktigt vad som just hade hänt. Jag sprack så undersköterskan sydde ihop mig (vet inte alls hur många stygn, det sade hon inte, men på två ställen) och det gjorde verkligen superont måste jag säga. Jag hade hört att det inte skulle kännas men det stämde inte för mig. Ja jäklar vad häftigt det var ändå, han som hade legat i min mage och växt i 9-10 månader låg nu på mitt bröst och skrek.
Efteråt åkte Moa på fest med Linus som hämtade upp henne (haha måste ha varit hennes sjukaste dygn någonsin) och vi åt middag, myste med Bill och tog in på vårdhotellet på sjukhuset. Dagen efter gick vi på standardundersökning med Bill, allt såg bra ut så det var bara att åka hem. Absurt att ställa ner honom i hallen i sitt babyskydd.
Bill Arne Veikko Laine
Kom till världen 20170805
kl.17:00
3470g
49cm
